lördag 28 juli 2012

3. Mormor och Laestadianerna

Min mormor var gammal när jag föddes och ganska tidigt (ur mitt perspektiv) blev hon dement. Jag har därför inte kunnat intervjua henne om någonting. Men, utifrån släktforskningen går det i varje fall att lägga ihop ett och ett och ge någon liten bild av vissa drag från mormors uppväxt.

Det börjar egentligen med mormors farfar som hette Erik Jönsson. Erik Jönsson föddes 1819 i Inihi i Landsjärv. Och hans pappa hette då Jöns Olofsson och dog vid 63 års ålder när Erik var cirka 7 år gammal. Erik och hans mamma Sofia får då flytta några mil till Storberget (Isovaara) som ligger i närheten av Skröven, där Eriks äldre bröder hade gårdar.

Så småningom gifter sig Erik med Anna-Stina Henriksdotter som är från Skröven, och Erik slår sig ner i en by som heter Mäntyvaara, och som ligger ytterligare några mil bort mot Gällivare. 1843 får de sitt första barn, som jag känner till (då är Erik 24 år) och min mormors far föds 1849 när Erik är 30 år. I allt känner jag till 7 barn i familjen, varav den yngsta är född 1860.

Laestadius (1800-1861) var präst och i samband med sjukdom 1842 reflekterade han över det andliga och kom därefter att starta Laestadianismen som blev en frälsningslära som svepte över Norrbotten. När Laestadius dog blev Johan Raatamaa (1811-1899) ledare.

Riktigt när mina släktingar blev Laestadianer vet jag inte, men det jag vet är att mormors far (Erik Eriksson) flyttade till Slättberget och sen Solberget och fick sitt första barn 1876. när han var cirka 26 år gammal. Hans fru var cirka 20 år då. De övriga bröderna och kanske systrarna också tycks ha stannat i Mäntyvaara. I varje fall verkar de ha fått "tomter" av Erik Jönsson, sin far. Huruvida Erik Eriksson fick någonting är än så länge oklart.

Mormors familj var alltså inte Laestadianer, även om mormor var religiös på sitt sätt. Exempelvis gillade hon att sitta och höra på söndagspredikningarna på radio. Jag vill minnas att jag hört att mormor sagt ifrån till Laestadianerna att inte lägga sig i hennes barns liv. Och jag har hört att vissa i familjen Jönsson i Mäntyvaara lär ha fått förhållningsorder om att inte umgås med mormor och hennes ogudaktiga familj.

Några av mormors syskon flyttade till Amerika, och där blev flera av dem mormoner, så jag gissar att det kanske ändå var religiöst i hemmet. I Nattavara, var det inte så roligt på långfredagarna, men det kanske var så överallt i gamla tider.

Det jag anar är att mormors far inte sympatiserade med Laestadianerna och alltså mer eller mindre bröt med sin familj och den sekten, även om viss kontakt tycks ha förekommit. Eriks yngste son, Adolf, gifte sig exempelvis med sin kusin Albertina (dotter till Eriks yngste bror), en kvinna som tragiskt omkom 1940 i en trafikolycka då en stock lossnade från en lastbil.

Det verkar också som Eriks fyra år äldre bror, Jöns, blev en av Laestadianernas viktigaste predikanter och han kallades då Jöns Mäntyvaara. Jöns var på frälsningsresa till USA 1893 och skrev också dit 1902. På denna sida nämns Jöns Mäntyvaara första gången 1886 då han bör vara cirka 40 år.

En intressant  punkt är om denna beskrivning är riktig så var det Raatamaa som influerade Laestadius och inte tvärt om.

Bilder - Predikanten Raattamaa som ger en viss aning om hur impossanta dessa karlar var, och en bild på ett gammalt hus vid Storberget - Iso-Vaara (Från vår resa konstaterar jag att Storberget verkar vara en tämligen bebodd by som ser riktigt mysig ut, medan Mänttyvaara snarast ser ut som en spökby, med övergivna och förfallna hus, även om det lär bo några personer där fortfarande.)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar