tisdag 31 juli 2012

10. Konflikter och flyttningar

I Tornedalen talade man mer finska och i Kalix älvdal mer svenska. Mer västerut var det mer samiska. Gränsen däremellan var förstås flytande, och många kunde säkerligen två eller tre språk. Det som händer i ett gränsland mellan obesläktade språk är att man tar in användbara ord från det andra språket. I finskan har det ofta skett genom att "svenska" ord fått finska ändelser. Och samma händer givetvis med finska ord som kommer in i svenskan exempelvis.

Men, det jag nu skulle skriva om handlar inte bara om språk, utan om Thomas Perssons (1721-1769) i Landsjärvs förfäder. Thomas förfäder kom inte från Överkalix utan hade letat sig in i Kalix älvdal och Ängesåns älvdalar norrifrån.

(Thomas son Pehr (1748-1807) var far till två anmödrar Marta (på morfars sida) och Sofia (på mormors sida), så alla släktingar längre bak är släkt till både mormor och morfar).

Thomas far hette Per Thomasson (1694-1755) och han var gift med Sofia Ifvarsdotter (1690-1759). Per föddes i Narken 5 men flyttade senare till Landsjärv. Narken är en stor by som ligger längs Kalixälven några mil norr om Jockfall. Avståndet till Landsjärv skulle jag gissa på är minst 10 mil, och det finns mig veterligen ingen helt naturlig vattenväg emellan, så det var en förhållandevis lång flytt. (Jag återkommer till Sofias anor).

Per Thomassons far hette Thomas Larsson Taavola (1655-1727) och han levde i Narken 2 med sin fru Karin Jönsdotter (som jag inte vet mer om).

Thomas Larsson Taavola hade förutom Per också en son till som hette Esaias och som jag vill minnas finns i vårt släktträd. Esaias är känd för att han troligen mördades av sin son Erik. Men jag kommer att få anledning till att återkomma till detta. Möjligen skulle man kunna föreställa sig att den stora konflikten om och runt mordet skulle kunna ha varit anledning till Per Thomassons flytt från Narken, för att han helt enkelt ville komma bort från allting och börja om på ett nytt ställe.

Thomas var son till Lars Larsson Taavola (1630-1685), som var nybyggare i Narken 2 tillsammans med sin hustru Karin. Jag tror gården kallades för Taavola gård. Jag tror också att namnet Taavola är ett gammalt birkarlnamn.

Hans far i sin tur kallas Lars Larsson Pohjonen (nämnd 1629 - 1660 i Vojakkala ) och tillnamnet är från Pohjonen gård i Vojakala i Tornedalen. Familjens flytt (om det nu var den äldre eller yngre Lars Larsson i Vojakala som flyttade) var även den tämligen lång. Jag utgår från att språket i familjen var finska.

Ytterligare nästa anfader var Lars Henriksson Pohjonen (nämnd 1596-1623 i Vojakkala).

Sen finns två möjliga anfäder till som nämns på anbytarforum. Henrik Larsson och Lars Hansson. (Tiderna de skulle ha levt gör det svårt att få ihop det på ett säkert sätt även om namnen ger upphov till en teori, så läs detta med en nypa salt).

Med utgångspunkt från namnen är det möjligt att Lars Henriksson och Henrik Larsson var Birklarlar.

Henrik Larsson beskrivs som en kraftfull och även besvärlig person:


Noteringar: (Mustaparta Henrik Larsson, Oravainen Henrik Larsson) Han fungerade som hövding för Torneås birkarlar på 1540-talet och tillhörde antagligen en gren av släkten Oravainen. Birkarl och husbonde på Liisa gård (Alagalo gård?) på Oravaisensaari i Neder Vojakkala 1539-1556/1560. Henrik Larsson var en av de mest bemärkta stormännen i övre Norrland. Hans leverne i Lappmarken var brutalt och ådrog honom flera gånger böter. Till exempel när Henrik Larsson och fogden Tulkki Olof Anundsson 1547 med våld hindrat Kemibirkarlarna från att resa till sina lappmarker, blev Henrik kallad att föra sin talan inför Gustav Vasa. Henrik Larsson lyckades blidka konungen genom att skänka honom 50 ungerska gyllen, och två guldringar, värda 10 ungerska gyllen. (Kon. Gustav I:s reg. Del 18, s.707. Del 22, s.211-212. Del 24, s.424). Han motsatte sig konungens maktanspråk över Tornedalen, och fick därför sitta en tid i fängelse. Henrik Larsson ägde 33 kor, och skattade för 80 lass äng; hans gård, belägen på den bördiga Oravaisensaari, var en av de största i Norrland. I jordeboken för 1543 skattade han 448 penningar för sin gård Erik Johansson Kuoksu)

Varför flytta från Vojakala till Narken? Tja, släkten kanske gjort familjen omöjlig? Kanske fanns så många ättlingar att gårdsklyvningen gjorde det nödvändigt? Om det nu ändå var så att ovanstående Henrik Larsson var en anfader, så verkar ju inte pengarna ha varit något problem, snarare anfaderns liv och leverne? Det kan ju då hända att just tillgångarna gjorde det möjligt att anlägga en hyggligt stor gård på behörigt avstånd från släkten.

(Jag återkommer med Sofia Ifvarsdotters anor)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar