fredag 10 augusti 2012

36. En samisk anfader och kusinföräldrar

Som jag beskrivit tidigare så var min mormors morfar, Johan Petter Lindberg, född utom äktenskapet av Maria Persdotter Heinonen (1800 -), och hon fick till och med böta för "otidigt sängalag" 1829 för detta som straff, men det spännande är att det fick barnafadern också, så det är alltså klart vem Johan Petters far var. Johan Petter Lindbergs pappa hette Olof Hansson Kariniemi (1794-).

Om Olof Hansson står det: Olof Hansson Lainio var husbonde på nybygget Nivankorva i Tärendö, men övergav detta nybygge och blev skogssame. Han hade sitt viste vid Keräntöjärvi, ansågs vara en av Pajala sockens största renägare, och kallades ”Keräntö-Olli”. Han gifte sig 1830 med Maria Mickelsdotter och fick i äktenskapet sonen Nils Petter, född 1836- 9-21)

Man kan ju fundera lite hit och dit om detta. Varför gifte sig inte Maria Persdotter och Olof? Kan det ha varit så att hon inte var intresserad av samelivet?

Sen är det ju lite kul också att fundera kring vem var same och vem som inte var det? Utifrån namnen är det närmast omöjligt att avgöra vem som var same? Även bofasta samer (som Anund Ruosne jag skrev om tidigare) hade ju renar. Vissa samer blev bofasta och nybyggare, men uppenbarligen hände det ibland att nybyggare övergick till samelivet. Skillnaden kanske inte var så stor trots allt. Bönderna uppe i Norrbotten verkar ju mest av allt ha hållit boskap, och bara odlat i liten skala. Ängar verkar ha varit viktigare än åkrar.

Om man kunde avgöra "genetiskt" om vem som var same, så skulle förmodligen en hyggligt stor procent av mina gener vara det, även om större delen av anfäderna i Norrbotten var nybyggare och bönder.

Olof Hansson Kariniemis föräldrar var Hans Hansson Lainio Kariniemi (1765-1826) och Brita Matsdotter Kurravaara (1761-1845). De verkar ha fått åtminstone 3 barn.

Hans Hanssons föräldrar hette av allt att döma Hans Månsson Lainio (1726-1802) (Husbonde på gården Lainio 5) och Brita Henriksdotter (1728-1800).

Hans Månssons far hette i sin tur Måns Mårtensson Lainio. Måns Mårtensson var nämndeman och husbonde i Lainio. Han verkar ha haft minst 5 barn.

(Bomärke)


Vidare står det om Måns:
Husbonde på halva nybygget Lainio, Jukkasjärvi sn. Han hade 1738 1 1/8 tunnas utsäde och nio kor. Han blev 1721 nämndeman i Jukkasjärvi tingslag, och satt i nämnden vid alla ting fram till 1750, då han begärde, och fick, utträde ut nämnden för sin höga ålders och sjuklighets skull.
År 1747 trätte han och kusinen Hans Olsson Lainio med Erik Jönsson Juto i Tärendö, Pajala sn, om fiskerätten i sjön Vuolosjärvi. Måns och Olof menade att Vuolosjärvi låg inom deras nybygge, medan Erik Juto ansåg sig äga fiskerätten där av hävd. Rätten fann att Erik Juto inte kunde bevisa sina anspråk på Vuolosjärvi, då han inte skattat för den.

*Rättelse 141009 - Ovanstående gulade stycke har jag fått påpekande om från Sara Juto och det tycks inte stämma. Sara har vänligheten att bifoga nedanstående inklistrade sidor från SVAR som pekar på att det är fel.

Vidare skriver Sara mycket klokt : Kuoksu skriver i ett forum:
Anders Andersson Karvonen, född 1655 i Anttis, Pajala sn, död 13 december 1728 i Anttis, Pajala sn. Husbonde i Anttis.
Han ägde enligt domboken för Jukkasjärvi tingslag 1689 ett antal fisketräsk och skatteland i Lappmarken, däribland hälften
skattelandet Vuolosjärvi utanför Jukkasjärvi, ”och den där om liggiande skogh och marck”. – Gift med Ella Larsdotter
 
Jag tror därför att den Erik Johansson som nämns i protokollet är denna:
Erik Johansson Karvonen (från Anttis, familj 8). Omnämnd 1721-58 Nämndeman [mtl, kom].
Se http://kauppi.5u.com/anttis.html för familjens anor.
 
Jaaa, allting vill jag ha dokumenterat med källor. Jag har upptäckt att det ibland finns fel. Kuoksu skriver att den som trätte var en Erik Jönsson Juto, vilket är ju fel.
Denne Juto avled senast 1728, ty i mtl 1730 finns Erik inte med.  Erik finns i mantalslängden 1664 som ger att han var född 1649. Han skulle mao vara 99 år vid
tiden för Vuolosjärvi-tvisten.

---- och därmed hoppas jag att det nu är lite riktigare uppgifter om detta. (slut uppdatering)










Även Måns föräldrar finns dokumenterade: Nästa anfader hette Mårten Klemetsson Lainio.

Om Mårten står det: Husbonde på halva nybygget Lainio, Jukkasjärvi sn. Han omnämnd i mantalslängderna från och med 1698, då han skattar 4 Rd.

Mårtens far hette Klemet Olofsson Lainio (- 1683) och var nybyggare.
Han var först bosatt i Hedenäset och sen i Lainio och bör ha haft minst 5 barn.
Bosatt: mellan 1637 och 1647 Koivukylä, Hietaniemi sn. Bosatt: mellan 1653 och 1656 Lainio, Jukkasjärvi sn. 1) Under Junosuando by.

Om honom står det följande: Omnämnd i Koivukylä, Hietaniemi sn, 1637-47. Omnämnd i Lainio, under Junosuando by, Pajala sn, 1653-56, men troligen bodde han i där redan vid tinget i Jukkasjärvi 29 januari 1650, eftersom borgaren Henrik Klemetsson (Alatalo) bötade för att ha slagit Klemet Olsson "i Siggeuaru".
Klemet levde ännu 1680 då han trätte med Henrik Nilsson Nikka i Suonttavaara, Enontekis sn., om rätten till fisketräsket Temmingijärvi i Siggevaara, Jukkasjärvi sn. Nikka hade köpt 2/3 av träsket av Klemets bror Johan Olsson i Koivukylä. Klemet Olofsson ansåg dock att han var den som hade störst rätt till träsket, något som rätten med hjälp av "inkompne skähl och åthskillige insinuerande skriftelige Attester" också slog fast; "hälst emädan dhe andre dess medharfwingar, samma Träsk honom [Klemet, min anm.] opdragit att innlösa i bördh, som Attesten af den 20. Decemb. 1679, förmåår och innehåller". Klemet inlöste Henrik Nilsson Nikkas del av Temmingijärvi för 28 daler kopparmynt.
Samma år krävde Mickel Eriksson Rahtu i Kuivakangas genom sin fullmäktige, länsmannen Mickel Jönsson Kohkoinen i Kuivakangas, att Klemet Olofsson årligen skulle leverera 1 lispund gäddor till Mickel Rahtu, eftersom han brukade den del av Temmingijärvi som Mickel ägde.
Eftersom Klemets son Olof år 1683 var svarade i konflikten med släkten Rahtu, då den detta år åter togs upp vid tingen, kan man sluta sig till att Klemet Olofsson möjligen kan ha avlidit mellan 1680 och 1683.

Klemets far var från Hedenäset och hette Olof Larsson (Hietaniemi) och han var husbonde på Hietaniemi gård. Åtminstone mellan 1632 och 1655 bodde han där. (Koivukylä).

Det står följande: Husbonde på Hietaniemi gård i Koivukylä, Hietaniemi sn 1632-45. Han eller hans hustru innehade fiskerätten i träsket Temmingijärvi, "Tämminigi Träsk", i Siggevaara, Jukkasjärvi sn.

Olofs far hette Lars Olofsson (Hietaniemi). (mellan 1592 och 1621), och hans far i sin tur hette Olof Matsson (Hietaniemi). (Bosatt 1539 - 1589)

Om Olof Matsson står det: Husbonde på Hietaniemi gård i Koivukylä, Hietaniemi sn 1539-89. Han ägde år 1571 13 kor, 4 kvigor, 4 får, 5 lod silver, 2 ½ lispund koppar och 4 mark tenn, vilket alltihop värderades till 240 mark, något som gjorde honom till en mycket förmögen man. Något förvånande är att varken Olof eller någon av hans ättlingar finns upptagna i någon längd över birkarlar: trots att Hietaniemisläkten var bland de rikaste i Övertorneå socken på 1500-talet kan den inte bevisas ha innehaft birkarlsrättigheter.

Hietaniemi upptogs fram till 1600-talets mitt som egen by i mantalslängderna, men den sammanslogs 1648 med Koivukylä, eftersom byn då bara bestod av en enda gård. År 1543 fanns sex gårdar i Hietaniemi, men det förefaller som om Olof Matsson stegvis kom i besittning av dem alla, eftersom han från och med 1580-talet var ensam husbonde i byn.

Av ovanstående kan man se att i en släkt som började som bönder blev senare ättlingar renskötare.

Nu hoppar jag tillbaka till Brita Mattsdotter Kurravara (1761-1845) och hennes anfäder.

Britas far hette Mats Matsson (1725 - 1800) och hennes mor hette Sofia Henriksdotter Kemi (1730 - ) ... vilket känns välbekant.

Det visar sig helt enkelt att Sofia som var Maria Persdotter Heinonens mamma och Brita  som var Olof Hansson Kariniemis mamma var systrar och Maria och Olof helt enkelt var kusiner. Kanske det var en anledning till att de aldrig kom att gifta sig trots att de fick barn ihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar