lördag 18 augusti 2012

59. Gästgivare och bönder i Kuoksu

Olof Larsson (f 1758) med den trassliga familjens föräldrar var Kuoksu Lars Larsson (1727-1811) och förmodligen Kuoksusuando Lisa  Olofsdotter (1721-1807). Även om dessa förfäder är mycket känt från Erik Kuoksus släktutredning: Lars  Larsson  Mukka  –  Kuoksu  (från  tabell  6).  *1727,  †1811  2/5  Kuoksu.  Bosatt  Junosuando fram till 1765, sedan åbo och gästgivare i Kuoksu.29 Han kallades antagligen ʺKuoksun Lassiʺ.  Lars  var  antagligen  det  enda  barnet  Lars  Matsson  Mukkas  första  äktenskap  och  det  verkar  som  om  Lars  Mukka  föredrog  barnen  det  andra  äktenskapet,  eftersom  han  till  skillnad  från sina yngre bröder Johan och Hans inte fick överta någon del av sin fars gård. Han bodde i Junosuando  fram  till  1765,  då  han  enligt  mantalslängden  efterträdde  Samuel  Jonsson  Kuoksu  som 
åbo på Kuoksu gård, vilken ägdes av Kengis bruk.  

Lars  Larsson  Mukka  –  Kuoksus  hustru  Lisa  Olsdotter  var  antagligen  dotter  till  Olof  Larsson Kuoksusuando,  vilken  varit  husbonde  Kuoksu  från  1722  till  1736,  då  han  var  så  ʺafsigkommenʺ, att bruksinspektorn Samuel Mört gavs tingsrättens tillåtelse att överta nybygget, mot att  han  lovade  försörja  Olof  och  hans  två  omyndiga  barn.  Samuel  Mört  efterträddes  på  1730‐ talet som åbo på gården av den ovannämnde Samuel Jonsson.  
1789  28/9  synade  kronolänsman  Anders  Björnström,  samt  nämndemännen  Filip  Filipsson Parakkavaara  och  Anders  Hansson  Kyrö  Kuoksu  nybygge.  Det  befanns  att  Lars  Larsson Kuoksu  sedan  1765  hade  upptagit  12  åkrar,  mestadels  belägna  på  Kuoksunsaari,  vilka  avkastade  29  tunnor  och  1/2  kapper  korn.  Nybygget  hämtade  hö  från  32  höslogar,  av  vilka  Lars hade  anlagt  13,  samt  myrhö  från  21  myrängar,  varav  Lars  hade  anlagt  10.  Höslogarna  och myrarna  avkastade  tillsammans  216  renlass  hö.  Anders  Björnström  konstaterade  att  ʺLars Larsson  Koåxo  äre  funnit  til  en  flijtig  Lans  brukare  och  ökare  [oläsligt]  åt  sigʺ.30  Lars  Larsson Kuoksus  gårdsplats  låg  antagligen  nedre  änden  av  Kuoksunsaari,  den  plats  som  idag  kallas Iiskonpaikka. Senast på 1790‐talet fanns ett gästgiveri på gården. 
Vid  tinget  Jukkasjärvi  1779  framträdde  nämndemannen  Johan  Hindersson  Kyrö  Vittangi, Jukkasjärvi  sn,  och  nybyggaren  Lars  Larsson  Kuoksu  och  berättade  att  sedan  de  ringat  en  björn på  berget  ʺKuoxuwaraʺ  vid  övre  ändan  av  ʺAuniswara,  en  half  mihl  ifrån  gårdenʺ,  så  hade drängen  Erik  Nilsson  Elingius  Anttis,  Pajala  sn,  ʺmed  flera  sällar  och  hundar  samma  Biörn bortskrämtʺ, varför de krävde ersättning. 

Erik Elingius sade att han, lainioborna  Olof  Hansson  Lainio,  Henrik  Mårtensson  Lainio,  Erik Månsson  Lainio  och  Lars  Nilsson  Keisari  samt  kangosbon  Zachris  Olofsson  Nykäinen,  hade jagat  en  annan  björn,  och  att  han  först  när  de  kommit  upp  på  berget  och  där  sett  spåren  efter Johans och Lars ackjor hade upptäckt att Johan och Lars hade ringat en björn där.  Johan och Lars svarade att  de  själva  hade sagt  till  Erik  Elingius att  de  ringat  en  björn,  och att han,  som  hade  varit  ʺupphofsman  och  anförareʺ  vid  jakten,  inte  hade  berättat  något  om  saken till de övriga. Erik Elingius erbjöd sig då gå ed på att han inte känt till något om Johans och Lars björnjakt  innan  han kommit upp  på  berget. Johan  och  Lars  förklarade  sig  nöjda  med  detta,  men sedan  Erik  Elingius  blivit  undervisad  av  prästerskapet  om  ʺEdens  dyra  wigtʺ  kunde  han  inte svära  eden,  utan  erkände  att  Lars  Larsson  Kuoksu  hade  sagt  till  honom  att  en  björn  var  ringad på Kuoksuvaara, varför han dömdes att ersätta Johan och Lars med 2 riksdaler. 



Vid  tinget  Jukkasjärvi  1788  klagade  gamle  nämndemannen  Henrik  Jonsson  Sarri  över  att  nybyggarna  Vittangi,  samt  Lars  Larsson  Kuoksu  olovligen  hade  fiskat  hans  fisketräsk  Jostojärvi, beläget över 16 mil från Vittangi by. Nybyggarna svarade att de hade fått tillstånd att fiska i Jostojärvi av vissa av de övriga samer  som fiskade  där.  Tingsrätten  förbjöd  trots  detta  nybyggarna  vid  vite  av  riksdaler  och  32  skilling  att  fiska  Jostojärvi,  då  lappmarksreglementet  av  år 1744  förbjöd  nybyggare  Lappmarken  att  fiska  och  jaga  längre  bort  än  en  halvmil  från  deras gårdar. 

Vid  1794  års  ting  klagade  Lars  Kuoksu  över  att  samen  Mats  Matsson  Massa  hade  låtit  sina renar  beta  på  Kuoksu  nybygges  ängar,  samt  under  1793  hade  låtit  renarna  förtära  15  renlass myrhö på Haukijärvenvuoma. Mats intygades vara så sjuk att han inte kunnat komma till tinget varför  målet  sköts  upp  till  nästa  ting.  På  Lars  Larsson  Kuoksu  anhållan  skulle  nämndemannen Anders  Hansson  Kyrö  i Vittangi  tillsäga  honom att  fram  till  nästa  ting  inte  låta  sina  renar  vistas på Kuoksu nybygges ängar. Målet togs dock inte upp något senare ting, varför man kan anta att Lars och Mats gjorde upp i godo. 

Vid  tingen  Jukkasjärvi  1794,  1795  och  1796  krävde  Lars  Kuoksu  att  samen  Johan  Larsson Heikkas  änka  Karin  Andersdotter  Vintturi  och  hans  övriga  arvingar  skulle  betala  honom  3 riksdaler, 10 skilling och 8 runstycken för de varor (däribland två renostar, ett harrljuster och en hund) Lars hade givit Johan i dennes livstid. Det enda Lars fått i gengäld av Johan hade varit en gammal  härk  och  en  järnbit.  Vid  tinget  1796  styrkte  Lars  sin  fordran  med  ed  och  Johan  Larsson Heikkas änka och arvingar dömdes att betala Lars den summa han begärt.31  –  Gift  med  Lisa  Olofsdotter,  *1721,  †1807  13/11,  antagligen  dotter  till  nybyggaren  Olof  Larsson Kuoksu eller Kuoksusuando och Ella i Kuoksu. 



Om man återgår till Olof med sitt vidlyftiga familjeliv, kan man ju grubbla över vad som hände i familjen?

Olof är i varje fall 4:e barnet i familjen, och hans 2 år äldre bror Lars verkar vara den som får ta över gården, och generellt gynnas. Brodern efterträdde fadern som Åbo under början av 1800-talet. Han var gästgivare och postförare. Det verkar som brodern fick allt och Olof ingenting. Om det nu gav upphov till eller berodde på Olofs leverne, vet jag inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar