lördag 18 augusti 2012

60. Lars Matsson Mukka, soldat Snällfot på rymmen och en malmupptäckt och systrar på tiggarstråt

Texterna nedan kommer åter huvudsakligen från Erik Kuoksu.

Lars Larsson Kuoksos (1727-1811) far hette Lars Matsson Mukka (1695-1764) och var husbonde på Mukka gård i Junosuando från 1721. Hans första gifte var med vår anmor Ella Hindersdotter (1698-1728), och hon dog alltså när får anfar var 1 år eller yngre. Lars Matsson gifte snabbt om sig och fick fler barn, (och en styvmor till Lille Lars) som han gynnade. Man kan ju ana att styvmodern kanske inte var så förtjust i sitt styvbarn.

Lars Matsson verkar tämligen ofrivilligt ha blivit soldat under Karl XIIs härjningar, men tycks att rätt omedelbart ha rymt och hållit sig undan. Gårdarna  Junosuando  var  skyldiga  att  hålla  soldat  till  roten  Nr.  6:  Snällfot  vid  Västerbottens  regemente.  Lars  Matsson  Mukka  blev  soldat  Nr  Snällfot  1714  3/3,  men  rymde  från soldattjänsten  redan  april  samma  år.  Även  soldaten  Claes  Matsson  Mattila‐Snällfot  från Muonionniska,  Lars  Matsson  Mukkas  företrädare  som  soldat  Snällfot,  hade  rymt  ur  tjänsten. 
Varken  för  Claes  eller  Lars  verkar  rymningen  ha  fått  några  konsekvenser  –  möjligen  höll  de  sig undan fram till stora nordiska krigets slut år 1721.26  


Lars Matssons (1695-1764) far var Mats Olofsson Mukka (1660-1741), och hans mor hette Malin Larsdotter Lasu ( d - 1733). Om Mats Olofsson står det följande: Mats  Olofsson  Mukka  (från  tabell  4).  †1741  22/1  Junosuando.  Han  bör  ha  varit  född  under 1660‐talets  första  år,  eftersom  Olof  Jönsson  Mukka  från  och  med  1682  hade  en  vuxen  son   gården. Husbonde på Mukka gård i Junosuando 1690‐1718.21  
År  1686  drogs  Mats  inför  rätta  av  Olof  Nilsson  Lovikkas  änka  Margareta  Andersdotter, 
sedan  han  ʺvåldsamligenʺ  bärgat  hö  från  de  ängar  hans  farbror  Anders  Jönsson  Mukka  sålt  till Olof  Nilsson  Lovikka,  och  vilka  denne  enligt  föregående  års  domslut  fick  behålla.  Han  fick betala  Margareta  mark  kopparmynt  ersättning,  och  om  dådet  upprepades  skulle  han  få  böta 40 mark.22  
Förhållandet  mellan  Mats  Olofsson  Mukka  och  hans  kusin  Erik  Andersson  Mukka  och 
dennes  familj  verkar  inte  ha  varit  gott.  Erik  Mukka  dömdes  nämligen  vid  tinget  i Övertorneå 1687  att  böta  daler  och  marker  silvermynt,  eftersom  hans  hustru  Brita  hade  slagit  Mats Olofsson  Mukka  så  att  blånad  uppstod  när  de  tillsammans  med  några  andra  var  på  väg  till kyrkan i Övertorneå.  
Enligt  domboken  hade  Brita  ʺvarit  så  skamlös  och  upplyftat  sin  Särk  och  visat  Mats  sin 
Födelse  Lem  uti  ivrighet  och  galenskapʺ  Efter  detta  hade  Mats  sagt  något förolämpande  till Brita, och slaget hade fallit. Troligen var Britas blottande av ʺsin Födelse Lemʺ inte en invit, utan en  provokation, för  domboken antyder att  incidenten  hade  något  med  den  ovannämnda  tvisten om  ängar  att  göra.  Rätten  satte  nämndemannen  Jöns  Persson  (Juto)  Tärendö  att  undersöka ägoförhållandena, och jämka mellan de tvistande släktingarna.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Mats Olofssons far hette Olof Jönsson Mukka (trol död 1685-86). Om honom står det:  Han  var  antagligen  vuxen  1642, då  hans  far  enligt  mantalslängden  detta  år  hade  en  vuxen  son.  Husbonde  på  Mukka  gård  i Junosuando 1665‐85.19  – Gift 1652/53 med Kerstin. Hon förestod Mukka gård 1686‐88.20 

Olof Jönssons far var Jöns Andersson Mukka, och om honom står det:  Husbonde  på  sedermera  Mattila  gård  Pello  1635‐1643, nybyggare  Junosuando  1644‐60.14  Jöns  vistades  bevisligen  Junosuando  redan  1642,  eftersom han  var  med  när  Junosuandonybyggaren  Lars  Larsson  Pesu,  kallas  ʺLasun  Lassiʺ,  upptäckte malmen  Rautajoki  under  en  ekorrjakt  detta  år.  Det  berättas  att  när  Lasun  Lassi  sköt  en  järnskodd  pil  mot  en  ekorre,  vek  pilen  av,  dragen  av  den  starka  magnetismen  en  sten  på  en bergssida.  
Lasun  Lassi  visade  stenen  för  några  borgare  Torneå  och  efter  undersökning  befanns  den vara  järnhaltig.  Inom  kort  anlades  Kengis  bruk  och  Junosuando  masugn  (Masugnsbyn)  för  att exploatera  fyndigheten.  Lars  Larsson  Pesu  belönades  år  1648  med  skattefrihet  och  frihet  och knektutskrivning  sin  och  sina  söners  livstid,  men  för  Jöns  Andersson  Mukka  verkade belöningen utebli.  
Jöns son Olof Jönsson Mukka skrev 1659 ett möjligen egenhändigt brev till bergskollegium. I 
detta  begärde  han  att  hans  åldrige  far  skulle  ges  samma  belöning  som  Lasun  Lassi  hade  fått. Olof  skrev  att  bergmästaren  Isak  Tiock  två  gånger  vänt  sig  till  landshövding  Johan  Graan  i ärendet, men att hans far inte fått någon belöning eller ersättning.  
Bergskollegium  tillsatte  genast  en  utredning  för  att  klarlägga  Jöns  Andersson  Mukkas  roll  i malmfyndet.  Resultatet  av  utredningen  blev  att  bergmästarna  Isak  Tiock  och  Hans  Filip Lybecker,  samt  malmletaren  Jakob  Pfunt  intygade  att  Jöns  Andersson  Mukka  varit  med  om upptäckten  av  malmen  1642.  Detta  bör  sin  tur  ha  lett  till  att  Jöns  Andersson  Mukka  fick samma  belöning  som  Lars  Larsson  Pesu  11  år  tidigare  hade  fått;  skattefrihet  och  frihet  från  utskrivningar i sin och sina söners livstid.15  
Han  levde  troligen  ännu  1679,  då  han  var  mycket  gammal.  Trots  att  han  och  hans  söner  fått frihet från utskrivningar togs en av hans söner ut till krigstjänst på 1670‐talet, vilket ledde till att hemmanet drabbades av stor fattigdom, och att Jöns två systrar gav sig ut på tiggarstråt.16 –  Gift  1:o  med  N.N.,  †1642/43,  möjligen  dotter  till  nämndemannen  Anund  Anundsson  (Kyrö)  i Pello (se tabell 200) 


Jöns Anderssons far hette Anders Hindersson (Pello), om vilken det står:  Nämndeman  (1607)  och  husbonde  på  sedermera Antti  eller  Pello,  Viinikka  och  Välimaa  gårdar  Pello  1583‐1623.  Hans  gård  var  enligt  jordeboken 1607 den största i Pello, men han kunde trots det enbart så 4 spannland åker och skörda 4 lass hö, vilket bara var något över medelvärdet för Övertorneå socken.10 – Gift före 161011 med N.N. 


Anders Hindersson i sin tur var son till Henrik Staffansson i Pello:  Antagligen  död  1561/62.  Husbonde  på  sedermera  Olli,  Antti  eller Pello,  Viinikka  och  Välimaa  gårdar  Pello  1539‐61.  Omnämnd  som  birkarl  1559.1  Gårdens marker låg på  ömse  sidor  om älven;  Antti  och  Olli  ligger  nuvarande Neistenkangas, Viinikka i Väylänmukka, Vuopio vid Jaaravuopio i Nivanpää och Välimaa i Isokylä.  
Erik  Wahlberg  antar  att  själva  gårdsbyggnaderna  låg  nuvarande  Neistenkangas,  närmare bestämt  på  Antinvainio,  en  plats  som  troligen  är  uppkallad  efter  Henriks  son  Anders  Hindersson.2  jordeboken för år  1543  skattar Henrik för 1 spannland åker och  lass äng.  Hans gård  var dock  troligen  från  början  på  spannland  åker  och  lass  äng,  om  man  räknar  med  den  del  av gården sonen Jöns Hindersson skattade för 1543. Han ägde 1554 fiskerätten i Pentäsjärvi.3 
– Gift med Elin, omnämnd som ʺviduaʺ (änka) 1562‐65.4 


Jag återkommer med lite info om fruarna (om det går) i nästa post.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar