torsdag 6 september 2012

77. Hazelius, Waern och CJL Almquist - Skogsliv i Värmland

Jag började utreda Fredrik Hazelius liv men hamnade så småningom i en historia som är värd att berättas, då den knyter samman olika personer, och även olika tider. Det är en historia som förklarar ett släktintresse för allmogekultur och det enkla livet, som varat i närmare 200 år. Men, i förbifarten slungade historien in deltagarna i helt olika karriärer, och den det gick sämst för, är den som fått historisk betydelse.

En gång för sådär 30-40 år sen eller så, så rekommenderades jag en bok av en av Fredrik Hazelius unga släktingar. Boken var Henry David Thoreaus "Skogsliv vid Walden"(1855), om det enkla livet i en koja i skogen. Men, många år innan Toreaus bok kom ut, cirka 1824-25 utspelade sig följande händelser.

År 1815 så startades ett förbund som hette Manhemsförbundet, som var ett moraliskt-patriotiskt förbund   som syftade till att uppfostra ungdomar i götisk kristlig anda. Man intresserade sig exempelvis för studiet av den fornnordiska litteraturen. År 1816 invaldes Carl Jonas Love Almquist som snabbt blev förbundets ordförande. Några av medlemmarna var Johan August Hazelius, Gustav Anton Hazelius och Jonas Waern.

Johan August Hazelius och Gustav Anton Hazelius var farbröder till Fredrik Hazelius, och Jonas Waerns bror gifte sig med Margareta Gahn vars son Leonard Maguns Waern gifte sig med Margareta Gahn, Maria Gahns (1850) syster och därmed Fredrik Hazelius svägerska.

Familjerna Hazelius, Gahn och Waern, var uppenbarligen nära släkt och vänner med varandra med många band sinsemellan.

Almquist var dock inte nöjd bara med föreningsliv utan flyttade till Värmland 1824 för att leva ett idealiserat bondeliv, där han med egna händer arbetade i jordbruket. Med honom till detta liv följde även Johan August Hazelius och Jonas Waern. Almquist hade också gift sig med sin ungdoms kärlek och Almquist kallade sig "Dannermannen Love" under denna tid.

Jorbrukandet gick dock inget vidare och redan 1826 fick idealisterna ge sig tillbaka till Stockholmstrakten.

Därefter gav sig Johan August in i en militär karriär, där han startade skolor för officerare och skrev även läroböcker till dessa. Johan Augusts son Arthur Hazelius ärvde faderns intresse för allmogekultur och grundade Nordiska Museet och Skansen.

Jonas Waern gjorde en kort militär karriär, och blev därefter chef för Uddeholm i Värmland. Han utsågs till riksdagsman vid riksdagen 1834-35, och 1844 utsågs han till statsråd, då kungen ville införa liberala element i regeringen. Utnämningen väckte uppmärksamhet eftersom Waern ansågs ha en relativt obetydlig samhällsställning. 10 april 1848 avgick han då kungen började bli alltför konservativ för Waerns smak. Det var alltså den våren då det hade varit revolution i Italien, Frankrike och Tyskland exempelvis. År 1857 adlades Waern och han blev därefter landshövding i Skaraborgs län.

Carl Jonas Love Almquist han blev lärare och rektor samt prästvigdes.

Med tiden försämrades Almquists ekonomi och han hamnade i händerna på procentare. Han flydde plötsligt landet och anklagades för förgiftningsförsök och förskingring. Under sin landsflykt begick han bigami och dog så småningom.

Ytterligare två personers öden hör samman med Almquist. Den tredje brodern Hazelius, Gustav Anton Hazelius förälskade sig i Almquists förra tjänsteflicka och de två dränkte sig i Edsviken 1 juni 1833. Samma dag skrev Almquist följande dikt:

Den drunknande simmerskan 
Omkring mig svalla vågor,  
jag simmar hem till ön.  
Den står i ljusa lågor  
för mig så mild och skön.  
Ack, om jag där re’n vore!  
Du ökonung store,  
mig hjälp uti gungande sjö!  
Ej nu ser jag strand’ av din ö!  
Blott Dig ser jag djupt i min håg!  
Jag sjunker djupt i våg!  

Till livets ö jag simmar,  
mig hjälper Jesus hand.  
Visst böljan om mig glimmar  
i flor blott ser jag land 

Jesus, min ökonung store,  
om jag därframme vore!  
Mig hjälp uti gungande sjö!  
Ej nu ser jag strand’ av din ö!  
Blott Dig ser jag djupt i min håg!  
Jag sjunker djupt i våg! 
Ytterligare info om denna tragedi finns på nättidningen Rötter, där det står om Gustafs son mm och jag klipper:

Fadern var Gustaf Anton Hazelius, var född 1801 29/6 i Jakobs fs, Stockholm och dränkte sig 1833 1/6 i Edsviken med författaren Carl Jonas Love Almqvists fosterdotter som han förälskade sig i som ”grönavågare” i Värmland när han med Almqvist och Waern levde i Köla som misslyckad hemmansägare. Gustaf Anton sägs ha varit en svärmisk anhängare till Almqvist och förleddes, som det står i litteraturhistorien till självmordet av Swedenborgs idéer om det fullkomliga äktenskapet i himlen. Gustaf Anton var redan gift (1826) med Birgitta Charlotta Fogelberg född 1803 11/12 på Åkersberg, Trollhättan, dotter till slussmästare Gustaf Fogelberg och Anna Charlotta Hullström. Hon dog kort efter makens död, 1838 3/3 i Stockholm och de små barnen, 3 stycken, togs om hand av farbrodern, generaladjutanten hos konungen Johan August Hazelius i Stockholm, även han vän till Almqvist. Underligt nog lämnade denne bort sin egen son Artur Hazelius att växa upp på prästgård på landet! 

Ja, som ett litet efterspel till allt ovan, så tycker jag att det är fascinerande att efter närmare 200 år, efter resan till Värmland, fortfarande ett antal speciellt från familjen Hazelius är så ovanligt intresserade och engagerade i historia och folkkultur. Exempelvis Kim Hazelius som skrivit om Snapphanar eller Esbjörn Hazelius som sysslar med folkmusik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar