81. Den seglande rådmannen och den sökande sångerskan

Denna berättelse handlar om ett äkta par vars äktenskap av allt att döma blev ganska olyckligt. De var en del av 1880- 1890-talets strömningar och påverkades och påverkade dessa. Det handlar om rådmannen Gustaf Richard Axel Öhnell och hans hustru Anna Henrietta Kjellberg.

Richard föddes 11 augusti 1854 i Klara, som son till Pehr Öhnell, som vid den tidpunkten var civilnotarie, men med tiden blev magistratssekreterare, och han hustru som hette Agnes Catharina Magdalena Ottiliana Sabelfeldt. Richard var 7:e och yngsta barnet. De äldre syskonen hette Hjalmar Casimir (f 1839), Agnes Ofelia (f 1841), Carl Herman (f 1842), Selma Gustava Otiliana (f 1844), Olga Magdalena (f 1847), Pehr Theodor (f 1851) och slutligen Gustaf Richard Axel (f 1854). När Richard föddes var pappa Pehr alltså ungefär 46 år och mamma Agnes ungefär 41år.

Pappa Pehr hade gjort en strålande karriär och köpte 1862, tillsammans med Johan Adam Carlström fastigheten på Arsenalsgatan 2-6, där de lät bygga ett nytt stenhus. Där växte Richard upp från cirka 8 års ålder. Under 1870 talet såldes fastigheterna av, mamma Agnes dog i lunginflammation 1875 vid 62 års ålder, och slutligen flyttade Pehr och Richard från Arsenalsgatan 1879. Pehr flyttade till hemmet för äldre som heter Drottninghuset (i närheten av Kungsträdgården), och dog ett år senare i cancer.

Richard flyttade istället till Hedvig Eleonora och bosatte sig troligen på Tullportsgatan 9. Där bodde han i varje fall 23 juni 1881 när han gifte sig med Anna Henrietta Kjellberg.

Anna Henrietta var dotter till Petter Carlsson Kjellberg och Mathilda Friman, och hon var född i mars 1863. Den unga bruden var alltså 18 år och 3 månader, och maken var närmare 27 år gammal vid vigseln. Ett år senare föds dottern Agnes Karin Mathilda Öhnell (f 3 maj 1882) och brodern Richard Harald föddes 17 september 1887 i Solna, hos Annas syster Selma Isidora Wohlin.

Även Richard gjorde en helt strålande karriär då han gick från extra ordinarie hovrättsnotarie, till stadsnotarie till rådman i Stockholm. Karriären avbröts 1907 då Richard blir sjuk och han dör 1908 endast 54 år gammal. 

Richard var bland annat engagerad i Stockholms stads arbetsförmedlingsanstalt och i Södra spårvagnsbolaget, som trafikerade sträckan Tegelvikstorget - Hornstull och där man införde elektrifierade spårvagnar. En stor insats gjorde han när det gällde att få Stockholms stadshus på plats:

"Stockholms stadshus' genesis kan förläggas till den 18 juni 1906. Då beslöto Stockholms stadsfullmäktige att på den s. k. Eldkvarnstomten uppföra ett nytt rådhus, alltså lokaler för huvudstadens magistrat och rådhusrätt. Beslutet hade föregåtts av många och långa utredningar, och den drivande kraften hade varit den energiske rådman Öhnell. När beslutet fattats drog mången en lättnadens suck och tänkte, att denna segslitna fråga nu äntligen kommit i hamn. Vilket långt ifrån var fallet."

(Richard Öhnell och hans båt Svalan)

Utanför sitt arbete var Richard en passionerad seglare och var drivande för att bilda Svenska segelsällskapsförbundet. Richard beställde segelbåtar och några av ritningarna till hans båtar finns bevarade.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Anna Kjellberg å sin sida var intresserad av Teosofi, vilket verkar vara en orsak till att hon och Richard tidvis kom att separera, och man kan ju undra hur det kom sig att hon började med den läran?

Först kan man undra hur Anna och Richard träffades? Ett förslag på möjlighet vore via Richards bror, Hjalmar Casimir, som ju arbetade vid tullen, och Annas farfar Carl Gustaf Kjellberg, som också gjorde det.

Sen kan man ju undra om Anna som levde i det feministiska 80-talet, kanske hade andra drömmar än att gifta sig och bli fru? Exempelvis hennes storasyster Thora var ju helt klart feminist och var aktiv i Fredrika Bremerförbundet.

Om jag inte missförstått det, så var Anna verkligen intresserad av en egen karriär, nämligen som sångerska. Det lär finnas åtskilliga av hennes noter kvar på landet, så där borde man kunna hitta hennes namnteckning och eventuellt någon anteckning, vilket vore spännande.

Vid slutet på 80-talet blev Teosofi en lära på modet i vissa kretsar. Teosofin har många mystiska andliga element, och teosoferna tror också på reinkarnation. Anna hade själv föreställningen att hon varit en svart svan i ett tidigare liv. 

Bland svenska teosofer visar det sig att Victor Rydberg, (som ju kände Annas pappa) blev en av de ledande. En annan av de ledande teosoferna var Ellen Bergman, en kvinna som var feminist ... och sångpedagog. Ellen var från början cellist men gick med tiden över till att undervisa i sång vid Musikaliska akademin. Jag vågar nog slå vad om en hyggligt stor slant, när det gäller att Ellen var Annas sånglärare.

Teosofin var spridd i konstnärskretsar, exempelvis var Värmlands konstnären Gustaf Fjaestad också teosof och Selma Lagerlöf var intresserad av teosofi. Anna lär ha rest till Värmland för att träffa någon förkunnare (om nu det är rätt ord), eventuellt en norrman. Eftersom Gustaf Fjaestad var teosof och tycks ha lämnat Stockholm för Värmland på 90-talet är det inte omöjligt att det var just för att höra honom som Anna drog västerut.

--'-'-'-'-'-'-'---

Större delen av deras gifta liv levde dock familjen Öhnell i Hedvig Eleonora eller Adolf Fredrik på olika adresser, inte minst i kvarteret Gjutaren på Birkagatan, som senare kom att höra till Matteus församling.

Till Nacka flyttar Anna och Richard från Matteus när Richard blev sjuk, eller möjligen var det Richard som flyttade med Anna, för att han inte förstod sig på hennes sätt att tänka.

I Nacka bodde paret på Grand Hotel Saltsjöbaden, och de flyttade dit den 31/12 1907, och tre månader senare 18 mars 1908 dör Richard av arterioscleros.

Ett drygt halvår senare, 29/10 1908 flyttar Anna Henrietta till Norr Mälarstrand 12 och i november 1911 flyttar hon därifrån.

Om man tittar i Blidö församling så återfinns Anna Henrietta på fastigheten Eneberg på Yxlö, och hon flyttar dit 7/11 1911 från Kungsholmen. Annas svärdotter besöker henne på Yxlan och förundras över svärmodern, som gör experiment med att odla växter under olikfärgade glas.

Anna Henriettas beteende uppfattas av sonen, och kanske av andra som förvirrat, och 1918 omyndigförklarades hon, och hon är under tre månader 1919 augusti till oktober, och en månad, från slutet av maj till 20 juni 1920 intagen på Långbro där hon sedan slutligen dog.