tisdag 30 oktober 2012

102. Bakåt hos Key som ville bli adlig, och ett ridande spöke

Nils Sabelfeldt (1701-1807), den 13-årige rekryten och senare fänriken var gift med Charlotta Gustava Key (1753-1823).

Charlottas far hette Johan Key (1718-1789) och han var från Faggemåla i Lönneberga, och han var gift med Kristina Maria Wiesel (1722-1765). Johan var juridiskt kunnig och hade auskulterat i Göta hovrätt 1739. Han var dessutom en hejjare på affärer och köpte in gårdar av alla de slag. Tillsammans med sin bror försökte han få adelskap av Gustav III, genom att hänvisa till att de tillhörde en gammal skotsk adlig släkt, men med det blev det inget.

När Johan dog var det ett jättelikt arvsskifte, som innehöll ett antal extravaganta föremål och många gårdar.

Bouppteckningen är mycket omfattande och boets tillgångar stora. Bara vagnparken med Calaiger och sjuglasvagn vittnar om att det var en jordadrott som gått hädan.Kreaturen utgjordes av 45 oxar, 97 kor, 6 hästar och 19 höns, huvuddelen av djuren funnos på Edshult och Östraby. Johans vapen, jaktvapen, pistoler och värjor med silverfästen hängde på Qvensås och i lilla förmaket på Qvensås hängde ett porträtt av Greve Per Brahe. Garderoben innehöll bl a en scharlakansröd frack, jacka och skärp, flera par byxor av sidentyg, svart sammetsklädning med förgyllda knappar, en klädning av grått corderoy och en med brunrandiga byxor, därutöver en mängd plagg, rockar och byxor, surtouter, saffiansskor, kråsskjortor med pipmanschetter. "Salig Herr Häradshöfdingens Portrait" finnes även med "infattat i förgyld silferring".
Bouppteckningen omfattar en imponerande mängd silverpjäser och bordssilver. Den värdefullaste pjäsen synes ha varit en kaffekanna på 55 lod, vilken i arvet tillföll sonen Jacob Magnus 
På Qvensås fanns silverföremål till en vikt av 455 lod och på Edshult 120 lod. Även glas fanns det gott om men tenn synes ha varit mera i bruk än porslin. Porslin hade sannolikt icke hunnit bli så allmänt i Vedbotrakten. Enstaka pjäser såsom punschbålar och spillkum i porslin funnos dock. Tallrikar, fat, soppskålar, ljusstakar, allt var i tenn. 
Tre sängvärmare i mässing redovisas. En del möbler var sannolikt värdefulla, bland andra omnämnes ett "svart laquerat chinesiskt thebord förgyllt utomkring". Av möbler redovisas bland annat på Qvensås ett dussin stolar "brunmålade med blått öfverdrag", ett dussin "på öfvre salen" klädda med schagg och ett dussin med gula dynor och blårandigt överdrag. Således inget litet möblemang.
Gårdarna fördelades på följande sätt. Jacob Magnus ärvde Kianäs, Prestorp och Sutarp samt tillsammans med övriga syskon Edshult. Christina Kinberg fick Qvensås, Elisabeth Sabelfeldt Johannisberg, som sedan kom att återköpas av hennes brorson Henrik. Johanna Stiernspets ärvde olika hemman i Edshult och Melby, Ulla Åstrand ärvde Oppreda, Nyckelberg och Eds gårdar och Hans Henric östraby. I nästa generation återfanns endast Edshult och de gårdar Jacob Magnus ärvde i släkten Keys ägo.
Johans far hette Jakob Key (1686-1735), och han var gift med Margareta Johansdotter Drangel (d. 1734), tillsammans fick de minst 11 barn. Jakob arbetade som kronobefallningsman. Ett av barnen, Elisabeth Key på Kråkeryds gård i Målilla, spökar som en gammal dam som rider på en vit häst i skogarna kring Kråkeryd.

Äldsta Keyens namn stavades Fridrich Keij (f 1630 - 1687) som var löjtnant, och han var gift med Elisabeth Henriksdotter Philman.


Med det där huruvida Keyarna var adliga är en fråga som tycks ha sysselsatt deras släktforskare. Några teorier om hur det skulle hänga ihop kan man läsa här eller här.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar