tisdag 20 november 2012

106. von Stefken, Fleming och klubbekriget

En mycket kort liten släkt i Runeberg, som ändå rymmer mycket tragedi, är släkten von Stefken.

Den börjar med Johan Stefken som var gift med Märta Finck, och Johan var "Engelsk eller Holländsk minister" (vad nu det betydde) och bodde i Hamburg.

Deras son hette Christian Stefken och adlades von Stefken, och han var överste i Björneborg. (Vilket givetvis gör att jag måste länka Björneborgarnas march vilken troligen skrevs efter hans tid, men ändå).



Christian var gift med Magdalena Zimmerman, dotter till Carsten Zimmerman och Margaretha Dollman.

Deras son var Magnus Christian von Stefken, som blev kommendant på Iwanogorods slott och dog 1704, förmodligen under försvaret av slottet i augusti.

Magnus var gift med Anna Beata Fleming som var dotter till Guvernören Pehr Fleming och Märta Posse.

Tillsammans fick Magnus och Anna Beata sju barn, varav de första sex dog och endast Märta överlevde, och Märta blev faderlös som 1-åring. En möjlig anledning att så många barn i familjen dog som små, kan kanske ha varit ett pestutbrott, men jag är inte säker på detta.

Med Märta tog von Stefkenska släkten slut.

Anna Beata var som sagt dotter till Pehr Fleming i hans ena äktenskap, det med Märta Posse.

Pehr Fleming var en tid kommendant på Visby slott, och en tid Guvernör på Ösel.

Pehrs far hette Herman Fleming och var bland annat landshövding i Nyslotts län med lilla och stora Savolax. Pehrs mor hette Anna Stubbe (och hon var andra hustru till Herman, och Herman var hennes andra man).

Herman var son till Claes Fleming-1, som var Erik XIV kammarjunkare.

Anfadern Claes Fleming-1 kom att vara i konflikt med en släkting med samman namn Claes Fleming-2 som hade lierat sig med Sigismund. Detta på grund av att Claes Fleming-1 inte ville vara med i klubbekriget (vilket verkligen hedrar honom, då klubbekriget var ett riktigt eländigt krig). I artikeln om Claes Fleming-1 står det:

När de österbottniska bönderna rest sig till kamp mot borglägertungan, gav F marsken skulden härför och vägrade att personligen följa honom i fält mot bönderna. F påstår sig för sin opposition ha blivit angiven hos konungen av marsken.

"Marsken", det är ingen mindre än Claes Fleming-2 som tycks göra skäl för att kallas bondeplågare.




Vår hädanefter hjälte Claes Fleming-1 flydde till Danzig 1600 eftersom han gav upp Åbo slott, där han var ståthållare under 1597.

År 1604 återvände han till Finland, men hämtades då av Karl IX till Sverige och satt i Smedjegårdshäktet (som låg vid yttre borggården vid slottet), varifrån han slapp lös då sonen Henrik som var runt 20 år, bad för sin far och 24 adelsmän betalade borgen.

Claes var gift två gånger och den första hustrun, Elin Horn, var den aktuella anmodern.

Jag får titta längre bak på flemingarna om ett tag.

Hertig Karl, sedemera Karl IX verkar ha slagit sig ihop med Österbottningarna i klubbekriget, för att besegra Claes Fleming-2, och på denna kända målning  från 1800-talet illustreras hur hertig Karl skymfar Claes Flemings lik


Om detta finns en anekdot på wikipedia:

Kort efter Flemings död erövrade hertig Karl Åbo slott där Flemings änka Ebba Stenbock styrde. Fleming hade ännu inte begravts och enligt en anekdot ska hertig Karl ha öppnat kistan i slottskapellet för att övertyga sig om att hans fiende verkligen var död. När han såg att det verkligen var Fleming i kistan ska han ha dragit honom i skägget och sagt: "Om du nu levat hade ditt huvud icke suttit mycket säkert." På detta ska Ebba Stenbock ha svarat: "Om min salige herre levat, så hade Hans Nåd aldrig kommit här in."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar