måndag 31 december 2012

Det där med släktforskning och gener och sånt ...

En liten fundering kring släktforskning såhär på nyårsafton ...

Vad är vitsen med att studera släkter bakåt? Är det något tjusigt med "anor" eller "namn"?

Självklart inte. Om man börjar med genetiken ...

Från ens föräldrar får man 50% av generna från var och en, från ens farföräldrar 25%, från farfars far 12,5% och från farfars farfar 6,25%

farfars farfars far ... 3,12%
farfars farfars farfar 1,56% ...

Några exempel på personer sex generationer bakåt ...

min mormors mormors mormor hette Maria Märta Jakobsdotter (1763-1864) och hon levde i Pajala

min farfars farfars farfar hette Eric Johan Olsson Taavola (1786-1871) i Granhult

Mats mormors mormors mormor hette Johanna Charlotta Törnblad (1746 - ?) gift i Klara

Mats farfars farfars farfar hette Johannes Johan Ersson (1751-1809) från Tofta i Svärdsjö.

Från dessa säkerligen utmärkta personer delar vi 1,56% gener, och om vi hoppar ytterligare sådär 6 generationer längre bak (till sådär år 1550 och generation 12) så blir talen följande ...

Generation 7 - 0,78%
Generation 8 - 0,39%
Generation 9 - 0,195%
Generation 10 - 0,975%
Generation 11 - cirka 0,5%
Generation 12 - cirka 1/4% delad arvsmassa för varje specifik person.

Om man nu istället intresserar sig för hur många personer man är släkt med i varje generation bakåt så ser det ut såhär.

Föräldrar - 2
Generation 2 - 4
Generation 3 - 8
Generation 4 - 16
Generation 5 - 32
Generation 6 - 64 (så var och en av oss har alltså 64 anor på denna nivå om det inte skett någon "anförlust" dvs att folk som varit släkt med varandra gift sig).

Generation 7 -128
Generation 8 - 256
Generation 9 - 512
Generation 10 - 1024
Generation 11 - 2028
Generation 12 - 4056

När man kommit därhän börjar det vara släkt på en nivå som gör att man förmodligen kan räkna ut släktskap, eller släkt-till-släktskap med i stort sett varenda levande person med någon ana mer eller mindre från Sverige. (Personligen tycker jag självklart att detta är rätt kul).

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Och det där med namnen då?

Jag hoppas det är ingen i dessa upplysta tider som tror att släktskap fortplantar sig på faderslinjen? Har man en gemensam ana 5 generationer tillbaka är man lika mycket släkt med denna vare sig man har gemensamt namn eller ej.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Sen kommer ju förstås tankarna om "svenskhet". Mina högst personliga kända anor involverar människor med huvudsakligen svenskt, finskt, "kvänskt", samiskt, franskt, belgiskt, och troligen ryskt ursprung.

Makens högst personliga kända anor involverar människor från Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Tyskland, Holland, och troligen Skottland. (Och kanske har jag glömt några).

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Ur mitt alldeles personliga perspektiv är det spännande med släktforskning att få inblickar i hur människor levde, och vad de sysslade med förr i tiden.

Genom släktforskningen har jag fått anledning att bilda mig i den mångfald av yrken och aktiviteter som folk har haft för sig. Det har också varit spännande att ibland få gräva ner sig i livsöden, yrken, brev, bouppteckningar, rättegångshandlingar, skattelängder, eller ... i bästa fall anekdoter om människor som allihop har vandrat före mig här på jorden.

Hur bildade man familj? Vilka ingick i familjerna? Hur splittrades familjer? Vad hände vid katastrofer?

Det är helt enkelt mycket lärorikt att läsa om riktiga människors riktiga levnadsbetingelser, snarare än historieböckernas knaster med regentlängder. Hur påverkade de stora skeendena just MINA förfäder? För det gjorde de. Och fortsätter att göra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar