lördag 23 februari 2013

Om barnmorskor

Barnmorskor ligger mig varmt om hjärtat, inte minst för att en barnmorska var den första jag och mina barn träffade i jordelivet.



Dessutom har jag tre mostrar med barnmorskeexamen, Anna, Gun och Nanna (jag tror inte Vera blev barnmorska dock). Barndomen kryddades med lite historier om norrbottensförlossningar i stugor och kåtor, transport till förlossningarna med malmtågen, och hur de försökt stoppa blödningar och annat elände utan egentligen några tekniska attiraljer alls. Smärtlindring (om de nu ens tänkte på det) var förmodligen en sup.

Barnmorskeriet var helt enkelt ett hantverk där man sysslade med liv och död utan så mycket hjälpmedel mer än sina händer och sin kunskap.

Vi ärvde också lite barnmorskeutrustning efter mina mostrar, som finns hos min mamma. En tratt att lyssna med, en fjädervåg att väga babyn med, ett mått att mäta skallen med, en barnmorskeväska, en barnmorskehatt, och en lång tid när jag var i 20-årsåldern gick jag i mosters något reparerade barnmorskerock, uppiffad med glada band.

Jag gillar verkligen barnmorskor helt enkelt.

Nedan är logon till Barnmorskeförbundets tidskrift, jag är lite osäker på om de använder den än.


Här är en bild på barnmorskor från äldre tider.



Barnmorskor har alltså utbildats sen 1700-talet, och utbildningen startades av Johan von Hoorn. Redan 1756 kom det en barnmorskebok utgiven av Helena Malheim. Om jag inte missminner mig så såg jag att barnmorskor utbildades i kvarteret Rosenbad (som jag skrivit om tidigare i släktbloggen). Möjligen kan jag ha fel och det var sjuksköterskor, men jag ska försöka kolla upp detta i husförhörslängden där jag såg det. Kollade lite, och i de längder jag såg var det någon som var föreståndare på Allmänna barnhuset som bodde där, men mer undersökningar behövs nog. Jag kan ha haft fel.

Huruvida vår aktuella sockenbarnmorska Brita Andersdotter (1736-1818) i Torrberg, Leksand, hade utbildning är än så länge oklart, men däremot tycks det klart att hon var en kvinna med gott hjärta som tog sig an en fosterdotter. Hon tycks inte ha haft egna barn, möjligen var hon gift.

Min erfarenhet är att barnmorskor är synnerligen starka personligheter, vanligtvis kvinnor, och att de har förmåga att fräsa ifrån när de tycker att det behövs. Som nu, när de kämpar för mer pengar till förlossningsvården så att familjerna ska få en trygg och god förlossning när den nya familjemedlemmen anländer.

Stöd gärna barnmorskorna på Facebook!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar