tisdag 6 januari 2015

Och ett inlägg om nutidshistoria eller i varje fall, för bara 50-år sedan

Det ruskiga med tiden är att den tycks skena iväg ju äldre man blir. Men också blir livet på sitt sätt intressantare och intressantare. Det är verkligen som svärmor brukar säga - "Man får facit på allting".

I år har det gått 50 år sedan ett intressant skede i Sveriges och också min personliga historia inleddes på allvar. Jag var 7 år och var ännu inte särskilt involverad, men jag levde i en familj som var lite splittrad kanske.

(Jag kan ju räkna upp allt från nazister till kommunister i släkten, och allt ifrån ateister till predikanter. Om man tar mina släktforskningar så finns allt från slott till koja med nu när jag granskat maken, och för mig själv, allt från ärkebiskop till koja. Norrbotten är dessutom inte för inte Röda Norrbotten, och dessutom med ett präktigt inslag av närmast bokstavstroende kristendom).

Hur som helst, en sådan bakgrund gör ju att man får på olika sätt inblick i lite allt möjligt i samhället. För egen del medförde det Fältbiologer och Miljörörelse, Stoppa kärnkraften och Stoppa Ranstad och lite grann också vänsterrörelse på slutet. Men, i mitt val mellan vänsterrörelse och miljörörelse blev miljörörelsen viktigast.

Även om vänstern numera nyktrat till och insett att miljörörelsen är avgörande (tänk klimatförändringar) för vårt eget och planetens väl och ve, så har det tagit tid. Därför är det Miljöpartiet jag valt att engagera mig i. Miljöfrågorna måste drivas stenhårt just nu för vår egen och våra barn och barnbarns skull.

Miljöfrågorna har jättemycket att göra med fredsfrågorna. Krig bedrivs med allehanda metoder som mycket ofta innebär enorm miljöpåverkan. Tänk Atombomb, Depleated Uranium ammunition, avlövningsmedel som Agent Orange. Just nu tycks det som ett kärnkraftverk i Ukraina står och läcker.

Så förutom att vara den självklara humanitära katastrofen krig givetvis är, så är krig också en miljökatastrof.

Men åter till för 50-år sedan.

I sommar för 50-år sedan skedde den enskilt mest uppmärksammade protesten mot Vietnam-kriget i Sverige. Det var Åsa Hallström och Sköld Peter Matthis som protesterade på Hötorget i Stockholm och blev gripna av polis under ett visst tumult.

Denna händelse kan man se i SVT:s årskrönika om 1965.

http://www.svtplay.se/video/2579405/aret-var-1965

Efter det föddes FNL-rörelsen i Sverige och vänsterrörelsen tog fart på allvar. Där kommer min släkt in.



Farbror Kjell blev tillsammans med Åsa efter några år och fick en son som är min kusin. Hos farmor och farfar pågick stormiga diskussioner om allt tänkbart och mest om världspolitiken vill jag minnas. Det var spännande.

Det som hände där i huset på Lappskolegatan i Gällivare (farfar vägrade att skriva adressen Borgargatan även om det nog varit mest korrekt) präglade mig och mitt sätt att se på världen. Solidaritet. Förståelse för utsatta. Intresse för världen utanför Sverige. Ifrågasättande. Sådant fick jag med mig och det är jag tacksam för. Även hos moster Tora och hennes Tyko diskuterades det. Hon hade vänner från de mest skilda håll och en av dem var underbara Sara Lidman.



Och med en sådan bakgrund blev det nog rätt naturligt att även jag försöker dra mitt lilla strå till en förhoppningsvis bättre värld. Även om det finns stunder jag känner mig dyster om framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar