fredag 2 januari 2015

Om Dyngdalars handhavande i Gävle och en lätt uppstudsig familj

Säga vad man vill men det är ganska fantastiskt att råka på skrönor om livet på 1600-talet som på något sätt, i all sin mustighet för oss lite närmare hur livet faktiskt var förr.

Så står på Gävledraget berättelsen om Petter Thel (orgelbyggare) och hans hustru Margareta. Dessa två hade det rätt välbeställt för de bodde vid Gävles vid den tiden finaste gata, Kyrkogatan åt Nybrohållet till, men även på paradgatan fanns bekymmer som stadens förvaltning ville göra något åt. År 1681 kallades Petter upp på rådhuset och fick veta att det var vanhederligt för staden, "att de, vid den stora gatan, där resande skola färdas förbi och kyrkfolket skall passera, hava sina Dyngdalar, utav vilka uppstår en olidlig stank, kyrkfolket och resande till mehn."

För att lösa detta skulle de bygga om eller uppsätta ett vackert plank.

Då och då hade orgelbyggaren och hans hustru med staden att göra. Petter hade ett obändigt sinnelag för han kallades exempelvis upp på rådhuset för vägran att avtaga mössan.

Hustru Margareta var dotterdotter till den stenrike köpmannen Daniel Kröger och dotter till en tidigare borgmästare och var uppenbarligen styvnackad hon också. Redan innan vigseln hade hon ett barn, och hon hade slagits med borgmästarinnan Falk om de finaste platserna i kyrkan. För detta uppträde fick hon böta och avstå sacramente en tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar