fredag 2 januari 2015

Per Månsson Utter



Detta är en familj Utter som jag inte riktigt tror har något med sentida Uttrar i släkten att göra, men inte desto mindre är denna anfader till M en intressant man. Jag gör som vanligt och knycker oförblomerat från andra källor, denna gång från familjen Zenkers släktträd mm.

Per Månsson Utter, född den 19 september 1566 i Stockholm. Gift 1589 med Margareta Andersdotter (dotter till prästen Andreas Erici Präst och Catharina Olofsdotter, död 18.7.1611 i Norrköping). Död den 23 september 1623 i Stockholm. Arkivsekreterare, genealog.

Han tjänstgjorde i det kungliga kansliet med säkerhet från 1584 (måhända tidigare) till 1588 som biträde åt Rasmus Ludvigsson, som under sin vård hade de indragna kyrko- och klosterarkivalierna, och kvarstod sedermera till nov. 1593 i kansliet. 

Misstänkt för sympatier för Sigismund, förföljdes han av hertig Karl, men lyckades hålla sig dold på landet. På dennes dödsbädd benådades han. 

I hertig Johans av Östergötland tjänst blev han kammarråd, men återinträdde 1618 i kungliga kansliet och blev arkivsekreterare. Arkivalierna hade under den föregående tidens vanvård råkat i stor oordning. Hans främsta uppgift blev att skrida till ett målmedvetet ordningsarbete, för vilket han 1618 uppgjorde ett program, som följdes även av hans efterträdare. Handlingarna skulle ordnas efter konungarnas regeringstid, därinom kronologiskt och efter vissa grupper, t. ex. svenska, finska, danska handlingar, riksdagshandlingar, bergshandlingar. Han sökte genomföra dessa principer, men ett mera omfattande ordningsarbete hindrades dock under hans tid av vidriga lokalförhållanden. 

Utredningsarbeten, såsom om förhållandet mellan Sverige och Danmark före kriget 1611-1613 eller om adelsprivilegierna, anförtroddes åt honom. I likhet med sin företrädare Rasmus Ludvigsson, som han överträffade i kritik, var han en framstående genealog. Hans största genealogiska arbete är det i handskrift i Riksarkivet befintliga Collectanea genealogica (över 300 blad i folio). 

Arbetet är ingalunda avslutat, utan torde snarast få betraktas som materialsamling. Han skrev dessutom en släktbok över Johan III:s förfäder; även Christer Gabrielsson Oxenstiernas släktbok är avfattad av honom. 

Hans vapenbok, som länge ansågs som förkommen, emedan den gick under felaktig benämning, finns i Uppsala universitetsbibliotek. I tryck utgav han Arftafla therutaf man hafver till at see, huru man åtskilljer baakarf, sydearf och brystarff (1621). Av Lagerbring trycktes två brev av honom i genealogiska frågor i företalet till Svea rikes historia (II, 1773), trenne ämbetsmemorial har tryckts i "Meddel. från Sv. Riksarkivet" (1877, 1880). Ett antal brev av honom till Axel Oxenstierna förvaras i Oxenstiernska samlingen i Riksarkivet.

Som synes är Per Månsson Utter spännande, inte minst för släktforskare då han ju uppenbarligen grejade med släktforskning.

Sen har ju M lite att göra med Oxenstiernorna också. Christer Gabrielssons dotter Märta gifte sig vill jag minnas med Axel Posse som är en ana till M och AM. (Nej, jag har inte plitat in detta i släktträdet på Myheritage, men så är det, det står lite om dem i bloggen också).

Axel Posse och hans bröder hattade ju hit och dit mellan hertig Karl och Sigismund och de var ju tvungna att fly landet till slut efter att bland annat ha suttit i blodsdomstolen i Linköping år 1600. Tragisk historia. Det innebar ju i alla fall att Märta Oxenstierna blev ensamstående mamma till lille Christer, dvs jag tror att hon togs under Axel Oxenstiernas (han bör ha varit kusin till henne) beskydd. I varje fall blev lille Christer snabbt satt på Uppsala Universitet och fick senare uppdrag från morbror Axel. Christer dog tyvärr rätt tidigt i 40-års åldern efter en kometkarriär.

Ja, med detta vill jag bara konstatera att det finns åtskilliga anledningar att studera Per Månsson Utter - dels som "direkt" anfader på M:s mormors sida och sen som hävdatecknare för en intressant del av anor på M:s morfars sida.

-'-'-'-'-'-'-

Men, skrönorna om Per Månsson Utter är inte färdiga i och med det.

Här alltså lite mer stories från sidan om Uttrarnas adelsvapen (undrar om våra sentida ätteläggar kunde få knycka vapnet? Ur-Uttrarna ska vara utdöda … man räknar ju så konstigt att om inte MANLIGA ättlingar finns så är ätten utdöd).

Han ska alltså ha gömt sig i åratal för hertig Karl i ett skåp i en sakristia, och överlevt 3 dygn under vattnet i en luftblåsa … Fan trot. Han kallades i varje fall den Gamle Grå. (Nästan som Gandalf).

  • Per Månsson Utter, till Navsta i Torsvi socken, Uppsala län, som han fick i livstidsförläning före 1592 och å vilket han erhöll ärftligt frälse 1611-02-26, Kolstad i Risinge socken, Östergötlands län, som han erhöll i förläning av hertig Johan 1613-10-19, samt Hult i Kvillinge socken och Uttersberg i Krokeks socken (båda i Ög.). Född 1566-09-19 i Stockholm. Tjänstgjorde i k. kansliet med säkerhet från 1584 (måhända tidigare) till 1588 som biträde hos Rasmus Ludvigsson, som under sin vård hade de indragna kyrko- och klosterarkivalierna. Kvarstod sedermera i kansliet till 1593-11-00. Förföljd av hertig Carl såsom misstänkt för sympatier för konung Sigismund, men höll sig dold på landet. Benådad på konungens dödsbädd 1611. I hertig Johans av Östergötland tjänst som kammarråd. Återinträdde efter dennes död i mars 1618 i k. kansliet. Arkivsekreterare hösten s. å. [3]. Död 1623-09-23 av pesten, innan det adelsbrev, varpå han fått konung Gustaf II Adolfs löfte, hann uppsättas, begraven i Risinge kyrka. Han är den bekante arkivmannen och genealogen, vars största arbete äro de i handskrift i riksarkivet befintliga Collectanea genealogica. 'Om honom berättas, att han i moderlivet tyckts gråta samt att han i barnaåren, under det han med sina bröder lögade sig i en sjö, nedfallit till botten, där han först skall på tredje dagen med en båtshake, den han grep fast uti, blivit upphämtad och varit vid liv, emedan en väderblåsa satt sig omkring huvudet på honom. Han måste efter konung Sigismunds nederlag vid Stångebro hålla sig undan, under det han med mycken iver efterslogs av hertig Carl, som lät utgå lysning om hans fasttagande mot belöning och gömdes då av en vän, en präst på landet, först i hans nattstugukammare och sedan, efter det en piga där velat bryta sig in för att stjäla, i ett skåp i sakristian, där prästen och hans hustru ensamma gåvo honom mat, men där han likväl blev efter några års förlopp upptäckt av klockaren, som en natt märkte, att det brann ljus i sakristian samt lät gripa honom och föra honom till konung Carl IX. Insattes av denne i ett svårt, tvåårigt fängelse på Nyköpings slott, under det rannsakningen försiggick. Blev därefter av konungen, som glömt hans namn och kallade honom den Gamla Grå, framkallad och fick nåd. Bodde sedan på sin egendom Uttersberg, till dess han åter för sin redlighet och skicklighet blev inkallad i tjänst.’ Gift 1:o 1589 med Margareta Andersdotter, död 1611-07-18 på Kolstad samt begraven i Norrköping, dotter av kyrkoherden i Västeråkers pastorat av Uppsala ärkestift Andreas Erici och Catharina Olofsdotter. Gift 2:o 1613-07-11 i Stockholm, Nikolai förs.4 med Birgitta Simonsdotter i hennes 2:a gifte, som levde änka 1631 (gift 1:o med Jakob Long).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar