fredag 2 januari 2015

Släktens potentaste ...

Ja, ja, det är ju lite svårt att verkligen få koll på detta, men här är i alla fall en god kandidat som dök upp när jag började utvidga släktträdet lite. Joachim är alltså anfader till Mats och hans dotter Benedicta är den som fört generna vidare.

Storyn är så bra i sig själv så jag kopierar direkt från Anbytarforum och Christina Hjalmarsson som ska ha skrivit den för Virå bruksmuseum.

Håll till godo:

Här kommer en liten historiebeskrivning av borgmästaren i Nyköping Joachim Danckwardt ur Virå bruks synvinkel. 

Joachim föddes år 1565 i Lübeck som son till handelsmannen Henrik Danckwardt och hans hustru Katarina. Han kom som tolvåring till Nyköping, där han tog tjänst hos borgmästaren Jon Olofsson för att tre år senare börja arbeta hos handelsmannen Klas Bagare som köpsvenn. 

Den unge tyske pojken hade kommit till Nyköping i en intressant och levande tid. Hertig Karl byggde på slottet, borgarna byggde kyrkorna och handeln florerade framför allt genom att Nyköping hade ett förträffligt handelsläge, så länge de nordtyska handelsstäderna var de viktigaste avsättningsorterna. 

Tyskarna spelade en mycket stor roll i Hertigens residensstad, vilket man kan se av de talrika tyska borgarnamnen vid den tiden. Genom sin tyska härstamning kan man tänka sig, att Joachim Danckwardt hade ganska mycket till skänks, då han började som egen handelsman. 

Redan som 22-åring, sommaren 1587, förekommer han i tullräkenskaperna med smärre varuposter. Ständigt växte hans engagemang, då han drev handel med osmundjärn, spannmål och hudar, som var ortens egna exportartiklar. Han importerade salt, tyger, öl, specerier, äpplen osv. För hovets räkning importerade han stora mängder öl, som uppskattades mycket högre än det öl som Hertigens egna bryggare kunde åstadkomma. Joachim 
Danckwardt försåg också herrgårdarnas herrar med importvaror och hade därigenom en köpstark publik för kvalificerade varor. 

Han lyckades år 1595 förvärva en egen gård, gatubod, stallgård, kåltäppor och en dräng. Det Danckwardtska huset var ett stenhus med trappstengavlar. Huset var högre än alla de andra borgargårdarna och de stora barock-gavlarna saknade motstycke i staden. (Huset låg ungefär där det nuvarande Stadshuset i Nyköping är beläget.) Femton år senare hade han fyra drängar och en piga anställda. 

År 1610 blev Joachim Danckwardt rådman och fick då tillfälle att från år 1613 arrendera stadens "källarfrihet", d v s tullfrihet för öl- och vinimporten till stadens rådhuskällare, ett privilegium för rådmannens avlöning. På så sätt blev han för decennier framåt stadens förnämste krögare. Dessutom skaffade han sig också egna handelsfartyg, som bl a befraktades för Kronans räkning. 

Joachim Danckwardt var nu en av stadens förmögnaste män och år 1616 blev han Nyköpings borgmästare. Han fortsatte dock sin handelverksamhet. Trots Karl den IX:s död levde hovet vidare genom änkedrottningen och Danckwardt fortsatte sina leveranser till hovet. Han "arrenderade" skatte-intäkter och tullintäkter samt drev många andra företag. 

Bergsbruket intresserade honom som en naturligt följd av hans exporthandel med svenskt järn. Han var kompanjon med bröderna de Besche och de exploaterade gemensamt sörmländska gruvor. Bröderna de Besche svek emellertid Joachim Danckwardt för sin landsman Louis De Geer. År 1623 anlade bröderna de Besche sin första masugn i Nävekvarn. 

Samma år, 1623, skickade Danckwardt ut flera bergsmän för att finna en plats lämplig för järnbruk. Långt från allfartsvägarna och på slingrande stigar i Kolmårdens gränsmarker fann de utsända bergsmännen de goda förutsättningar för ett järnbruk vid Wiråns hemman. Här fanns stora skogar för kolförsörjningen och vattenfall för att driva vattenhjulen till hamrarna. 

En ung man vid namn Gert Störning kom till Nyköping år 1623 och tog tjänst hos borgmästare Danckwardt. Han var född i Lübeck år 1609. Likt andra Hansaborgare var han en mycket energisk och framåtsträvande ung man. 

Gert Störning kom att anlägga ett järnbruk i Wirån för sin blivande svärfars räkning. 

År 1638 beviljades Joachim Danckwardts ansökan om privilegium av Kongl. Bergscollegium i Stockholm. På sin ålders höst fortsatte Danckwardt som bruksägare med hjälp av sin stora familj. 

Borgmästare Joachim Danckwardt var gift tre gånger och hade 29 barn. 

Första giftet 1591 med Brita Olofsdotter f. 1565 - d. 1615, dotter till kyrkoherden Olof Hansson i Danmarks församling i Uppland 

Andra giftet 1616 med Abelonia Becker d. 1618, dotter till handlanden Petter Becker i Lübeck 

Tredje giftet 1620 med Karin Wastedotter f. 1596 - d. 1650, dotter till Rådmannen i Stockholm Waste Eriksson. 

I sina tre giften hade han som nämnts 29 barn, därav 12 barn i det första, 3 barn i det andra och 13 barn i det tredje äktenskapet. 

Skaran av barn och barnbarn var så stor, att han vissa tider för deras undervisning hade egen skola i sitt hus. 

Vid sin död år 1648, 82 år gammal, efterlämnade han inte mindre än 88 avkomlingar. 

År 1641 hade den 32-årige Gert Störning gift sig med en av Joachim Danckwardts döttrar, den 17-åriga Christina (f. 1624 - d.1648). När Joachim Danckwardt dog tillträdde Gert Störning som brukspatron och blir Wiråns Bruks andre ägare. Förmodligen hade svärsonen varit brukets förvaltare redan från början och var väl förtrogen med järnbrukets drift. 

Källor: 
Nyköpings Historia av Ivar Schnell 
Danckwardts-ättlingar 
Wirå Bruk 1638 - 1988 av Bengt Claesson 

Artikeln är skriven av Christina Hjalmarson för Virå Bruksmuseum, Virå, Stavsjö/1998 

Med vänliga hälsningar 
Christina Hjalmarson i Nyköping

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar