tisdag 8 mars 2016

Lite funderingar kring våra äldsta Europeiska anfäder

Nu när jag försökt att så långt möjligt just nu försöka spåra de haplogrupper som våra äldsta anor i Norrbotten hade så tänkte jag göra steg två ... och det är att fundera kring livet för några hundra till många 10-tusental år sedan.

Norrbottens skriftliga historia är inte så lång (och det är för övrigt inte övriga Sveriges historia heller), men generna ger lite idéer om vad som hänt.

Om man nu börjar med att fundera kring män och kvinnor, så tycks det mig som att männen tycks ha mer koncentrerade rörelser vad gäller haplogrupperna, medan kvinnorna är mer duttiga, de är vidare spridda och på ganska vitt skilda platser.

Kanske är det så att männen på det hela taget var "basen" i stammar och att de höll mer samman och utvidgade sina territorier tillsammans.

Kvinnorna kan ju i viss mån ha varit sådana som rövades. Känt är ju vikingarna som for till Irland och rövade med sig kvinnor till Island, vilka sedan blev förmödrar där.

Kvinnor kan ju också ha varit en del i ett mönster där man gifte ihop kvinnor från olika stammar och grupper för att garantera fred och släktskap. Känt är Habsburgarnas valspråk "Bella gerant aili, tu, felix Austria, nube" - Andra må föra krig, du, lyckliga Österrike, gift dig!

Jag har ju släktforskat rätt mycket på Norrbotten, och på det hela taget tycker jag inte att jag har lagt märke till att exempelvis mord eller kidnappningar eller ens stöld skulle ha varit särskilt vanligt förekommande. Jag får intrycket av att folk var rätt angelägna om att ha ett hyggligt gott förhållande till sina grannar på det hela taget. Folk levde rätt glest och behövde varandras hjälp när det knep. Det kunde handla om att sova över när de var ute på resa, eller kanske att få hjälp med byggen som kunde vara svåra att göra helt ensam. För att inte tala om renskötseln som gärna skedde i grupp.

I Norrbottengenerna ser man alltså i Y-generna spår av hur de västliga mammutjägarna, de germanska vikingasläkterna och de ugriska folken och karelsk-savolaxiska nybyggarna och handelsmännen strålade samman och sakta men säkert blandade sig till en särskild norrbottnisk mix.

Kvinnornas gener tycks tyda på långsamma flyttningar från vida områden över hela Europa, Sibirien, Levanten och Nordafrika. De kan ju säkert ofta ha följt nybyggen.

Nybyggen som helt enkelt betyder att när byn blir för befolkad så följer man älven längre upp till nya bördiga trakter och bryter ny mark och bygger sitt bo där. Så var i varje fall mönstret exempelvis i Kalix.

Jag har sett lite på serien Vikingar där det ser ut som att vikingarna av outgrundliga skäl ger sig iväg och plundrar helt hämningslöst. I något jag läst ska det ha förekommit sjöröveri i Bottenviken på typ 1300-talet, men mig veterligen känner jag inte till att man hittat skatter eller liknande från rövartåg. Kanske finns det, men jag har inte hört om det?

Vad skulle folk röva för övrigt? När samerna började beskattas betalade de skatten i olika typer av skinn och torkade gäddor typ. Samer, som ofta flyttade, hade ju inte väldigt mycket värdsliga prylar även om de gärna hade smycken av silver och tenn vad jag förstått. (Det vore för övrigt kul att veta var de fick dessa metaller ifrån?)

I någon bouppteckning från 1800-talet nämns en järngryta, och jag har också hört om några få stölder av nät och just grytor. Men det var i stort sett just sånt som var någon idé att stjäla. (men lätt att bli upptäckt när det gällde grytorna).

Det där med att resa och hälsa på varandra var dessutom en stor sak. Exempelvis var det ett jätteprojekt för min mormor att ta med sina döttrar (en i taget) och att hälsa på släktingarna i Tornedalen cirka 20 mil bort. Det ordnade hon en gång i livet för varje dotter. (Jag talar om början på 1900-talet nu).

Om man nu tycker att det låter konstigt så kan man ju besinna att när Gustaf IV avsattes så satt hans stackars fru på Haga och hans mor, satt ute på Ulriksdal, typ 2-3 km bort. Och tanten var knappt och hälsade på sin svärdotter. Trots att det inte ens då kan ha varit en särdeles lång resa.

Ja, det var lite mer funderingar om Norrbotten och forntiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar