söndag 29 oktober 2017

Ture Eriksson - släktens diktare - två hyllningsdikter.

Ture Eriksson var farmors systers man och levde i Gällivare. Jag har just nu en samling pärmar med allt möjligt han skrivit och jag tänkte skriva av några dikter från Ture.

Den första väljer jag för att området "Sjaunja" som är ett fågelrikt lågfjällsområde som jag själv har vandrat i. Området har namn efter en familj Sjaunja av vilken en är Knut Sjaunja. Och det är till hans 60-års dag (förmodligen på 50-60-talet) som Ture skrev följande:

Längs samma trader och samma stigar
där fädrens rajder förut gått
än i dag syns Knut Sjaunja driva
hjorden upp emot Ritsemjokk

Han är en lappman, en same ättling
han fädrens yrke håller högt
och hans mål och förutsättning
är att hjorden alltid bliver skött

Lappens yrke, att renar vårda
har alltid varit Knut Sjaunjas liv
han måste vara på ständig flyttning
dit där bästa betet för renen finns

Ifrån fjällens vida vidder
ner mot skogar, berg och hed
han om hösten åter drager
längs fädrens gamla flyttningsled

Så renens vandring bestämmer takten
så får han flytta med sina djur
upp till på fjällen det bär om våren
och om hösten åter han kosan styr.

Han hatar björnen, han hatar vargen
och järven är en marodör
men en mauserkula de får i skallen
för Knut så gärna på dem tar död

Ty dessa rovdjur, renar dödar
och lappen stora skador gör
därför Knut med glädje dödar
järv o vargen och nalle bjöd

Så har hans gärning i livet blivit
att om renar hava vård
han lappens yrke trogen blivit
Knut han går i fädrens spår.

Och sen kan jag ju inte låta bli att skriva av dikten till min farfar, Edvin Berglund på 50-årsdagen (1954):

Timmer han huggit uti våra skogar
Och timmer han flottat i mången älv
Åt mången bonde han gått bakom plogen
för arbete varit hans dagliga värv

Jord han har skottat på Jokkmokksvägen
och brutit väg till Tottjingars by
Men nu har han hamnat långt under jorden
där har han knogat, och knogar ännu

För Edvin är mannen som ej kan va stilla
varken i knogat eller hemma i säng
villigt han verkar för sig och de sina
sliter och släpar från morgon till kväll

Fritidsproblemen för honom är lösta
hans fritid är stulen av mången nämnd
Att Norrländskan dynga om honom vill ösa
berör inte Edvin, han inte blir skrämd

För se Vita-Duvan, är det ej skamligt
att människor skall bo i ett så ruckligt hus
kommunen är värden, än mindre försvarligt
närsom på prästvallen bygges så stiliga hus

Norrländskan ylat "han vill dem vräka"
Edvin har sagt "Tacka för det"
och ut på backen han vill dem köra
Edvin har pekat mot prästvallen ned.

Så ondskan makter försöker förvränga
men Edvin han står uppå stadiga ben
Det ljusnar i öster när natten förändras
när dag bryter mörker och solsken oss ger

I visshet om mänskor ur mörkret skall vakna
och gå mot en ljusare framtida värld
berörs inte Edvin av den propaganda
som hyllar de rika och förakta en träl

Därför i dag när han är femtiår fyllda
jag utbringar mitt leve och leve han än
Han som sin åsikt aldrig dagtingat
han som vill verka för väl till var träl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar