söndag 29 oktober 2017

Ture Erikssons nedteckning av "Sista brevet från Likavara Frans"

Den här sången har jag hört många gånger men kanske inte precis hela - som den här versionen från Ture (jag tror farmor brukade censurera sista verserna):




Nu lånkt i söter jak sitta inne
tå gåmma jällivara i min minne
Prukäret jak ej klömma gann
Garhakkatåri våj Kanans lann.

Mej månka gåmpis i kalla Norten
nu gansi månka ren likka jorten
från milta ökat nu tåren rann
jak räkna gåmpis så gått jak gann.

Nu kuppe Faker å skojar Erki
Airas Ekholm å Törmän Hejkki
Erkki Ville å Rasputin
tu vet han botte bå Heikki vinn.

Men målar Artå han vara finne
han maken hava av garvat sinne
han trikka rötsprit å politur
å heka balsam å hårdinktur.

Å jalmar Åström å Välivara
te vara bojkar som halvan klara
å Åskar Anper å Isak Pjörn
men lankar Ånke var från Jörn.

Å Jalmar Voåbiå ten lata rakkarn
han para lata å särink stakkan
hon vetta kläter i natt i tak
men Jalmar ölar presis så jak.

Men målar Jonson han klara huskan
om inka penkar de finns i pluskan
han målar tavlor på liten rukk
å dåm han sälja en krona stukk.

Nå johan Söteber han leva hejsan
så hela hemman åki kolifejsa
nu Isaks särink han para kvar
me ten han leka på kamla tar.

Å gehävara han heta Hejki
han proter hava som vara Ålli
de hemma tå inkenstans
iplant få såva hos pikko Frans.

Nykkänen han sälja dvålen
Iplant te po i fatti kårten
en då sommar han fara runt
å po i latan Kröna lunt.

Fors han kå där så trekla vesten
i svarta råkken så lik så brästen
han få sömnen för månka år
och tärför såtan suka får.

Å ho han to vet stora näsa
trikka hemmis som dassen jäsa
polisen söka där gånk på gånk
men allti få de så näsa lånk.

Å poåti kalla han kå bå nasen
iplant han pliva på friar taken
han klappa slikkor i äntan små
sedan slikkorna slanten få.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar