tisdag 3 april 2018

Fångar i ryssland

De svenska fångarna fick arbeta i saltgruvor, svavelgruvor, hos bönder och de svalt ihjäl i stora antal.

Den 12 augusti 1710 fick Jacob Schultz och 130 officerare och fältskärar avtåga från Moskva. Han skrev en dagbok över marschen. De var de sista Poltavafångarna som lämnade Moskva. På färden var de bland annat med om att en färja kapsejsade. De skulle marschera till Sviyajsk 80 mil öster om Moskva.

En stor del av den här gruppen fångar planerade att göra uppror och fly till Polen. Upproret förråddes och man torterade dem med knutpiska för att få fram bekännelser. 22 sammansvurna fördes till Kazan. Där slogs ledaren i järn och fick vara ensam. Han överlevde trots allt och kom så småningom hem till Finland och adlades.

Ett annat upprorsgäng skickades ännu längre österut. De passerade Kazan i tunga fotblock.

Under fångtransporten gav sig en löjtnant Gyllenållon ut på promenad och återkom inte. Hans ande uppenbarade sig för en kamrat, löjtnant Palmgren, och Gyllenållons ande berättade att han blivit ihjälslagen av ryska bönder och låg under en sten. Anden sa att han ville bli uppgrävd och ordentligt begravd och inte bli efterlämnad som ett osjäligt djur.

Palmgren blev mycket upprörd och väckte kamraterna, bland annat fältskär Schultz. Eftersom Palmgren var så upphetsad så slog Schultz åder på honom och tappade honom på blod.

Palmgren lyckades återvända till platsen för mordet men hittade inte liket, medan mordet bekräftades.

Under marschen till Tobolsk dog 22 officerare av sjukdomar, umbäranden och misshandel. En lyckades rymma hem, nio rymlingar greps och blev återsända och sex rymlingar dödades eller svalt ihjäl under flykten.

År 1712 fanns 1165 svenskar i Tobolsk varav ca 800 officerare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar