måndag 1 mars 2021

Stamböcker

 Stamböcker (har jag fått för mig) är böcker folk samlade anteckningar om sina vänner i, så det är ju lite roligt att hitta just sådana för någon som är släkt. Förmodligen går det bara att göra för makens släkt (givetvis).

Uppsala Universitet har en samling sådana - och nog hittade jag omedelbart en - om inte anfader så i alla fall bror till en anmoder till maken - Gustaf Theodor Keyser (1785-1853) som var bror till Louise Keyser som var maka till Johannes Hazelius. Chansen är god att Gustaf var Herrnhutare - och tiden får visa om det var så.

Någon dag får jag pallra mig till Carolina och ta mig en titt.

söndag 31 januari 2021

Svärfar flygaren

 Kan inte låta bli att lägga in ett kort på svärfar flygaren från Karlsborg under kriget.

Han står allra längst åt höger på kortet. (hittade bilden på Digitalt Museum)



tisdag 12 januari 2021

Pistoler från sista duellen i Sverige (med dödlig utgång)

 Barnens farmors farfars mors farbror (Zacharias Sabelfeldt) var den siste som deltog i en duell med dödlig utgång - nämligen duellen i Lockerudsskogen vid Vänersborg. Han överlevde också några år medan den andre mannen avled.

I Digitalt museum finns både två bilder av pistolerna (olika) - så ena borde vara rätt ... eller kanske hade båda duellanterna två pistoler var? Det kanske faktiskt var det troligaste ...




och dessutom finns en teckning av själva duellen






måndag 5 oktober 2020

Makens mormors mormor - och mormors morfar

 Maria Gahn och Henrik Gahn med några av alla sina barn - den stora flickan mellan makarna bör vara Mats mormors mor (också Maria) som blev fosterbarn i Falun.

Maria Gahn den äldre var den kvinna som kallades Hälsinglands Ros - hon är också anmärkningsvärt lik Ingrid Hazelius Öhnell och Anna Maria Hellberg Öhnell.


Johanna Christina Keijsers brudkofta

 Länge sen jag grävde ner mig i släktforskningen, men lite så där slumpvis - så hittade jag denna kofta som tillhört makens ana Johanna Christina Halling - gift Keijser




söndag 5 juli 2020

Vilka språk talade förfäderna?

Om man är söderifrån kanske frågan känns konstig, men är man från Norrbotten är det inte alls en självklar fråga. Dels finns/fanns de olika språkområdena som grovt kan indelas i Tornedalen med främst meänkieli, Kalix älvdal med främst svenska upp till Överkalix, sen övriga Norrbotten med främst samiska. 

MEN, med tiden blev svenskan det dominerande nationella språket i någon slags nationalromantisk anda och de andra två språken trängdes tillbaka.

Just nu läser jag Björn Forseths bok, Samelandets historia, och där nämns att Petri Laestadius 1831 säger att i Jokkmokk, Kvikkjokk och Gällivare talas Lappska allmänt i vardagslag av både lapp och svensk.

Alltså - de av mina förfäder som bodde i Gällivare och norrut och västerut 1830 kan man räkna med talade samiska.

Här är två bilder där jag markerat med prickar ungefär var mina förfäder på mormors och morfars, samt farmors och farfars sida kommer  under 18- och 1700-tal och då diskuterar jag språkfrågan baserat på dem.

På 1700-talet kan man nog tänka sig att den röda pricken i Kalix (mormors ana) var med stor säkerhet svenskspråkig. De flesta prickar i Överkalix var troligen också svenskspråkiga men de "åt öster längs Kalix älvdal norrut var kanske även finsktalande. Uppe i Jokkfall och Narken skulle jag rätt säkert tro det, och de som var uppe i Pajala troligen huvudsakligen finsk eller samisktalande.  De gröna prickarna nere i nedre delen av Tornedalen (farfars anor) var troligen finsktalande.
I Gällivare kommun var troligen många trespråkiga och uppe i Kiruna - inte minst farmors samt mormors anor troligen samisktalande.

Farmor anor finns bland Jukkasjärvi samesläkter och Farfars anor bland Gällivare samesläkter. Mormors morfars föräldrar var delvis samiska. Bland morfars förfäder fanns en nåjd. Frågan är för hur länge sedan folk i släkten kunde samiska? Meänkieli kunde farmor och farfar, mormor och morfar och talade detta språk till vardags. Mamma och pappa kan det litegrann, men mest att förstå.






Om man tittar på 1800-tals kartan så hade mormors mor och far några renar och levde längs rajdvägen från Gällivare till Luleå där man inte minst fraktade malm.  Jag skulle nog vilja säga att chansen var ganska stor att de kunde samiska. Farmors mor var från Kalasjärvi och familjen kände många samer och var väl mer eller mindre samiska själva så de talade säkert samiska. Farfars familj var från Granhult och en av hans förmödrar där kallades för "Lappflickan" så kanske levde samiska kvar där även om de var skogsbönder främst. I morfars familj fanns alltså nåjder så kanske kunde de samiska fast de levde relativt långt söderut. 

Så Ja, förmodligen har mina förfäder kunnat samiska åtminstone i slutet av 1800-talet och meänkieli fram till mina föräldrar medan vi talar svenska nu.